Svensksyndrom

Idag när jag åkte hem satt jag mitt emot en italiensk dam på tåget. Hon läste en italiensk tidning, hade tigerrandig sjal, solglasögon i håret och en kasse som det stod på italienska på. Egentligen ville jag börja prata med henne lite, liksom säga "Scusa, sei italiana? Di dove sei?" ("Ursäka, är du italienska? Varifrån kommer du?) men blyg svensk som jag är tog det emot att lägga sig i andra människors liv, så jag lät bli. Hon kanske skulle blivit irriterad och börjat skälla ut mig på jättesnabb italienska som jag inte hade förstått ett skvatt av. Eller så skulle hon bara tyckt det var trevligt med någon i detta kalla, ogästvänliga land som kunde hennes varma, härliga språk. Vart är världen på väg? När ska vi börja vara lite öppnare för varandra egentligen? Inte idag, uppenbarligen.