måndag 22 februari 2010
Snökaos
torsdag 18 februari 2010
Sportlov i hufvudstaden
Ciao!
tisdag 16 februari 2010
23
Igår kväll när jag låg i sängen fick jag ett ögonblick av extrem inspiration och uttrycksförmåga, och bestämde mig för att inte göra misstaget att tänka "det där skriver jag på bloggen imorrn", och sen inte komma ihåg det. Så jag fick ner min lilla kvällsfilosofi på papper:
Jag har funderat på om det är så att alla människor utvecklas på samma sätt, åt samma håll , via samma hållplatser, fast i olika tempo. Ibland känner man ju så lätt igen sig i yngre människors sätt att tänka (det kan nästan vara kusligt när min syster säger något som jag själv kunde ha sagt exakt likadant för typ två år sen.) Ibland känner man sig också ovanligt "liten" när man jämför sig med andra. Man skulle ju kunna dra slutsatsen att alla tänker ungefär likadant när de är i ett visst "stadium" av utvecklingen. Men jag tror ändå att det ligger något i det här med att gå sin egen väg. Om man ser någon annan som har lyckats bra, och vill lyckas på samma sätt, funkar det sällan att kopiera den personens sätt att handla. Man kan se det som en trädteori: En peron har ett stort, fint träd. Jag vill också ha ett sånt träd. Men om jag försöker gräva upp den personens träd och plantera det i min egen trädgård, lär det bara vissna och dö. Jag måste istället använda ett frö från trädet, så att jag får med mig grunden. Då kanske inte mitt träd blir likadant som den andres, men nog så fint!
I ett desperat försök att vara filosofisk klockan ett på natten. Och man ska inte hålla på och dissa sig själv, men jag lyckas ändå med det hela tiden. Fan, nu gjorde jag det igen.
måndag 15 februari 2010
Tack, James Cameron!
Åt helvete med allt som har med modern livsstil att göra. Vi kan lika gärna bli indianer allihop.
Nej men seriöst, jag känner det ungefär som att väldigt mycket av det jag har funderat över de senaste åren just utspelade sig mitt framför ögonen på mig. Ett stort: Vad var det jag sa? Fast ändå inte.
Cameron har gjort en fantastisk film. Den har allt: Duktiga skådisar, vettigt budskap, grymma specialeffekter, bra musik och en inte helt unik men ack så tacksam story. Vill man få världen att förstå att den moderna människan bara är en parasit som äter upp Jordens naturliga kraft innifrån, och att det enda sättet som vi någonsin hade här att göra var som något av alla de naturfolk som numera är mer eller mindre utrotade, ja, då är det här ett av de bästa sätten att visa det på.
Sen att man som publik får en adrenalinkick att leva på länge, och att det hela utspelar sig i rymden och att man bara inte kan låta bli att identifiera sig med en del karaktärer, är ju också ett plus om man är filmskapare.
Visst, storyn och en del karaktärer var kanske lite väl obvious för att det ska kallas nytänkande, man kan tycka att det kändes lite väl amerikanskt vissa stunder, det finns alltid kryphål som går att kritisera, men jag är imponerad. Tack, Cameron!