Jag vet att man kan få lite psykbryt på folk som bloggar om hur fantastiska liv de har. Men den här dagen är så underbar, och jag är glad och måste bara få dela med mig av denna härliga känsla!
Imorse när jag cyklade till stationen var himlen alldeles rosa vid horisonten, det var höstkallt och över den spegelblanka sjön låg tunna dimslöjor. Höst till max. Jag hann med tåget, hade sällskap med Julia, och träffade Ebba från Explorer belt på spårvagnen, random och trevligt. Sedan började dagen med retorik, jag höll tal om rättvisa och även om jag blev avbruten tre gånger av folk som kom för sent, gick det riktigt bra och Jens gav mig fett med positiv respons.
Efter intressant latin och historia styrde Holm och jag kosan mot Hemköp och avnjöt i höstsolen på Vasagatan några rutor marabou Premium dark mousse-choklad, något vi laddat för hela veckan XD. Extremt värt.
Sedan drog jag vidare till Espreso house för en mysig fredagsfika med Tove, Moa och Gustav. Mocca latte, samtal om resor, skidåkning, Skåne och blondinbella, fint. På EH sprang jag dessutom på Stina, som jag inte sett på länge, fint det med. Kom försent till min gitarrlektion, men väl där var det ovanligt kul och jag kände att jag faktiskt lärde mig något. På spårvagnen satt jag brevid en tjej som pratade spanska, språknörd som jag är lyssnade jag med stort intresse, även om förståelsen var...begränsad. På tåget pratade hon mittemot mig finska i telefon, vi lever sannerligen i ett internationellt samhälle och finska är mycket vackert, kunde jag konstatera.
Jag beslöt mig sedan för att cykla bort till Kom In och hämta ut min lön för sommarjobbet, och vem träffar jag utanför medborgarkontoret om inte Linda och Patricia. Vi utbytte tankar om livet, skrattade åt en tom plastflaska på gatan och gnällde över våra respektive läxor i nästan en timme, oerhört socialt stimulerande, och när jag sedan skulle gå in på Kom In hade de hinnit stänga. Detta förstörde dock inte mitt goda humör, jag cyklade hem i höstsolen, pratade med mamma och åt en ovanligt god clementin.
Ikväll blir det konsert med Ram di dam på Fängelset, med Holm, Tove, min gamla kompis Maja och massa fler, awsome. På söndag singerar Håkan Två steg från paradise på Rockhouse.
Övrigt som är bra är att jag inte längre har klädpanik, utan rotade efter en misslyckad höstjacks-jakt i stan fram farfars gamla moccajacka ur källargarderoben, kombinerade den med svart basker, morfars bruna sidenhalsduk, mammas läderryggsäck och mina Blundstones. Den perfekta höst-outfiten var ett faktum.
Pappa kom hem från Sydamerika i onsdags.
Om en vecka kommer min Robert hit.
På måndag fyller jag 17 år.
Livet är kort, och det är här för att levas.
