När man är ensam tänker man alldeles för mycket. Jag fick lite ångest idag, när jag kom på att Fan, här är jag, en tjej på snart 17 är med sommarlov och ett helt hus för mig själv och vad gör jag egentligen? Hänger i en kiosk på en död badplats på dagen, är ute och springer, lagar lite mat, klappar min katt, sitter för mycket vid datorn och går och lägger mig för sent. KUL.
Men nu har jag lagat soppa (med morötter, potatis, blomkål och lök, blev riktigt gott faktiskt, jag som har fått för mig att jag inte kan laga mat) och varit ute och sprungit i sommarregnet, och helt plöstligt kändes det lite bättre. Någon nolifer är jag faktiskt inte. Att ha ett jobb är inte så illa, och det är helt okej att hänga med Anders och Axel i kiosken. Eftersom typ alla människor som jag längtar efter är bortresta/på sina lantställen/ute och cyklar/på läger så var det inte läge att hitta på något med någon idag, men det funkar i alla fall. Jag ska börja knåpa på min rollfigur till rollspelet Västmark, som jag ska spela med lite Skaga-folk om några veckor. Och imorgon kommer Julia, det blir awsome. På söndag kommer min familj hem, mys på det. Nästa vecka kommer min Björn hit, och fina Karin också, awsome det med. Och sen, gott folk, är det dags för Way out West!
Jag har ett liv. Faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar