Man trodde, eller hoppades i alla fall någonstans i sitt undermedvetna, att Västtrafik efter förra årets vinter skulle inse att det faktiskt kan bli tio minusgrader och snö i det här landet, men nähe. Här står man på Aspedalen station och väntar snällt på tåget som ska komma 13. 54. Jag skulle träffa Helén och jobba med RS Väst. När klockan var 15. 10 gav jag upp. Hade trots mina Helly Hansen-långkalsonger ingen känsel i benen längre, så jag ringde Helén och sa att vi får ta det imorrn, sen gick jag hem och drack varm choklad.
Hur svårt kan det vara? Varför kunde inte Miljöpartiet fått bestämma lite, så att de kunde fixa bättre tåg?
Död åt Västtrafik. Eller: Västtragik - makes people walk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar