Finns det bättre sätt att avsluta höstlovet på än med århundradets konsert i Scandinavium med Håkan Hellström i sällskap med Amanda Holm? Svar nej.
Det var Klubbland, det var allsång med Vi två 17 år, det var Känn ingen sorg (såklart), det hela inleddes med Dom där jag kommer från (underbart) och avslutades med Du är snart där (följt av allsången då). Det enda jag saknade var Det dom aldrig nämner. Annars var allt man hade önskat med, även låtar som jag inte hade tänkt på att jag ville höra men som jag blev jätteglad när de kom. Gårdakvarnar och skit var till exempel fantastisk. Det var en skön blandning av gammalt och nytt, lånat och blått. Sittplats var faktiskt inte så dumt, okej, ibland önskade man kanske att man hade stått och hoppat i gröten, men det var ganska party på läktaren också, och med erfarenhet från WOW i somras kan jag säga att det var skönt att inte bli söndertrampad, ihoptryckt och nersvettad.
Det var sofistikerat, proffsigt och helt underbart. I tre timmar! Tack Håkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar