Aj

Jag drabbades just av Skagalängtan. Såndär längtan och saknad som man kände den närmaste tiden efter lägret. Som gör så förbannat ont. Det gör ont att minnas, för man vet att man aldrig kommer få uppleva något liknande, samtidigt som man vill drunkna i minnen fast det gör så ont att hjärtat brister. Korta glimtar skymtar förbi. Jag, Ida F och Ludde sitter utanför stavkyrkan och pratar. En volleybollmatch. Ett sömndrucket Mufasa vid frukostbordet. Andakt, med gitarrspel och Gud i dina händer. Kramring, där man kramar folk för att man av hela sitt hjärta vill önska dem en god natt och visa att man älskar dem. Knasiga lekar i storstugan. Allvarliga samtal med Mufasa ute på gräset. Gitarrskola i salongen. Mys i kåtan vid Ösjönäs. Jag och Alexander käkar mashmallows på paddelhajken. Alla tjejer som gråter i Annas säng i tjejhuset. Jag kämpar mot Alex om vem som kan välta kanoten. Mufasa cyklandes mot Tiveden. Maria försöker föra en djup diskussion med Mufasa och Natanael säger att olivolja kommer från tomater. Adrian som säger "All rise". Alla tjejer finklädda bakom tjejhuset. Midsommarfest, Lasse går i ringen. Man vaknar av kyrkklockorna och inser att man har en minut på sig att gå upp, klä på sig och ta sig till kyrkan, men det är inget problem för man behöver bara dra på sig det som ligger framme och springa barfota över gruset. Mufasas morötter. Kaffemocca. Man går i morgonsolen från flickhuset till storstugan, Maria sitter på en bänk i solen och läser. Ta en springrunda med Anna, Ida eller Kristian. Andakt på Slanthall. Mufasa och Anton som ligger i sovsäckarna på mossan under en tall.

Inget av detta kommer att hända igen. Efter snart två år gör det fortfarande ont. Fan vad ont det gör.