Vänd ansiktet mot stormen
som blåser därute och för alla havets dofter till dig,
fyll näsan, lungorna.
Börja med de handfast orden.
Tång. Salt.
Inte finns svaret i de orden.
Vad luktar havet?
Försök de andra orden, de svårare:
Kraft, frihet, äventyr.
De faller mot marken, begränsar det obegränsade.
Ställ frågan ännu en gång:
Vad luktar havet?
och inse äntligen att frågan är utan mening.
När du slutat att fråga.
Då kanske.
Du kan erfara havet.
Simon i Simon och ekarna av Marianne Fredriksson skriver den här dikten. Jag tyckte att den sa mycket. Läs gärna boken, jag tyckte mycket om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar