23

Klockan är 23.32. Inte okej. Så fort jag kollar är klockan alltid 23.32 eller 23.23. det är 3,2 eller 2,3 grader ute och dagens sammanlagda datum blir totalt 23. Jag är väl paranoid.

Igår kväll när jag låg i sängen fick jag ett ögonblick av extrem inspiration och uttrycksförmåga, och bestämde mig för att inte göra misstaget att tänka "det där skriver jag på bloggen imorrn", och sen inte komma ihåg det. Så jag fick ner min lilla kvällsfilosofi på papper:

Jag har funderat på om det är så att alla människor utvecklas på samma sätt, åt samma håll , via samma hållplatser, fast i olika tempo. Ibland känner man ju så lätt igen sig i yngre människors sätt att tänka (det kan nästan vara kusligt när min syster säger något som jag själv kunde ha sagt exakt likadant för typ två år sen.) Ibland känner man sig också ovanligt "liten" när man jämför sig med andra. Man skulle ju kunna dra slutsatsen att alla tänker ungefär likadant när de är i ett visst "stadium" av utvecklingen. Men jag tror ändå att det ligger något i det här med att gå sin egen väg. Om man ser någon annan som har lyckats bra, och vill lyckas på samma sätt, funkar det sällan att kopiera den personens sätt att handla. Man kan se det som en trädteori: En peron har ett stort, fint träd. Jag vill också ha ett sånt träd. Men om jag försöker gräva upp den personens träd och plantera det i min egen trädgård, lär det bara vissna och dö. Jag måste istället använda ett frö från trädet, så att jag får med mig grunden. Då kanske inte mitt träd blir likadant som den andres, men nog så fint!

I ett desperat försök att vara filosofisk klockan ett på natten. Och man ska inte hålla på och dissa sig själv, men jag lyckas ändå med det hela tiden. Fan, nu gjorde jag det igen.