Pessimistisk panik

Okej, nu får jag rycket. (Fiin formulering, japp) Vi är på väg mot Jordens undergång. Fatta. Läs det en gång till. Jorden kommer inte att finnas kvar. Alla kommer att dö. Bergen kommer att rämna, allt land kommer att täckas med vatten och sen kommer Planet Earth att vara en död, kall tom plats i evigheters evighet. Sen, efter evigheters evighet, kanske, kommer livet att återvända till Jorden. Helt andra livsformer utvecklas, nya sorters växter och djur blir till och om någon från vår tid reser ett par evigheter fram i tiden tror den att den har hamnat på en annan planet. Förstå. Jorden kommer att dö. Kanske återuppstår den. Men först är vi på väg att döda den. HALLÅ, VI ÄR ALLA PÅ VÄG ATT BEGÅ ETT MORD HÄR! INTE OKEJ! På klimatmötet i Köpenhamn i december ska världens ledare komma fram till en lösning. En lösning. Lycka till. Det vore en sak att begränsa klimatförändrningarna till två grader om vi hade att göra med sju miljarder människor som alla var beredda att bo i tält resten av sina liv, aldrig mer köpa en enda pryl, aldrig mer resa längre än de kan ta sig till fots och inte äta annat än vad de kan odla inom tio meters radie. Men nu är det inte så. Politikerna tror att de ska kunna hitta EN LÖSNING på det här problemet utan större förändrningar än att byta ut bränslet i bensintanken. Varför fick jag helt plötsligt panik?